En skön bild från Höga Kusten bjuder jag på i grå november. Så enkelt men så vackert en förmiddag vid Ullångersfjärden.
Jag kommer att tänka på den gamla svensktoppslåten Där björkarna susa av Oskar Merikanto. Förr var den populär som solosång på vigslar, men ansågs för profan och inte rumsren i kyrkan, så det var inte alltid den godkändes. De sånger som var tillräckligt kyrkliga för att bli accepterade måste jag säga var tråkiga och nästan ingen kände till dem.
Numera används de kärlekslåtar som folk tycker om, och det är bra. Under den tiden jag jobbade som kantor 1982-2007 förändrades mycket i den vägen, även till in – och utgångsmusik spelas nu allehanda poplåtar på orgeln. Kyrkorgeln är ett fantastiskt allsidigt instrument som nästan kan ersätta en orkester, men jag tycker ändå att det är mest pampigt med ett riktigt klassiskt orgelstycke på vigsel.
Ett litet klipp ur den gamla tidens poplåt: “Där björkarna susa sin milda sommarsång och ängen av rosor blommar, Skall vårt strålande brudefölje en gång, draga fram i den ljuvliga sommar.”
HÄR kan du höra sången som den lät 1965 på Svensktoppen med Jailbird Singers. Rejält smörig och jag minns inte att det var min favorit. Jag var då 12 år och gillade bättre Clas-Göran Hederström och poppigare låtar.
