Trädgårdskampen

Så har vi sett första avsnittet av det nya trädgårdsprogrammet. Redan när jag hörde om tävlingsdelen avskräckte det en smula. Jag tycker inte det låter trevligt att tävla om sådant. För mig är trädgården en plats att själv trivas i och må bra av och få fina upplevelser som jag kan dela med mig av till andra. Den är inte något jag har för att imponera med, även om det är kul att visa upp den. Jag minns så väl första trädgårdsvisningen. Det blir lätt att man känner sig bedömd, speciellt när någon demonstrativt river upp ett ogräs liksom för att visa att det här har du inte skött bra. Men det har blivit blivit fler och fler visningar, och nu när isen är bruten, bryr jag mig inte, utan vill bara dela med mig av glädjen att ha och få vara i en trädgård och hoppas att det får duga.

Trädgårdskampens första avsnitt tycker jag var för styrt och konstruerat. Inget ont om de kära programledarna, De är kunniga och trevliga, men programmet har för lite att göra med en trädgård i verkligheten. Varför kan inte deltagarna få mer tid, allt behöver ju inte visas i sändning. Dumt att påpeka att etiketterna satt kvar, eller att allt inte var nergrävt – när de ändå inte hann med. Men domarna är ju så gulliga och snälla att kritiken inte tar heller. Nej, tona ner tävlingsmomentet. Tävla mot väder och vind hellre i så fall – som i verkligheten. Och tänk om TV kunde hitta på ett program där man istället ska hjälpas åt med ett trädgårdsprojekt och lära sig under tiden. En liten Trädgårdsskola.

Att beskära ett ungt äppelträd kan gå på 5 minuter, om man kan, men att planera och plantera måste få ta sin tid för att bli bra. Hann dom ens vattna ordentligt – eller blev det efteråt. Lite som programmet Äntligen Hemma. Den som bara ser programmet tror att det går så lätt och fort att snickra och bygga. Och att ta in deltagare som inte har en aning om beskärning – är det för att få dem utslagna direkt? De har ju inte en rimlig chans!

En annan sorts trädgårdskamp har vi  ändå, olika beroende på var vi bor. Mot kirskål eller kvickrot. Mot sniglar eller djup tjäle. Mot sorkar eller rådjur. Mot barfrost eller tunga snömassor. Men just därför att det inte är självklart lätt, är det så fantastiskt när en växt överlevt all möda och en dag visar sin från sin vackraste sida!

Med mamma som frisör

Yngste sonen brukar passa på att få en klippning när han kommer hem (det är han inte ensam om). Med en hårväxt som räcker för två blev sopskyffeln full. Synd på de vackra lockarna, tycker jag, men klippningen är både han och jag nöjd med.

Kristian nyklippt av mamma (2)

Att klippa sina barn är ett bra spartips. Med fyra barn har jag sparat många sköna tusenlappar varje år. För svårt säger du kanske. Jo, men om man börjar medan de är små har man blivit duktig tills de börjar ha större krav. För många år sedan köpte jag en brevkurs och lärde mig utifrån den. Min äldste som närmar sig de fyrtio går fortfarande hos mamma så då torde det bli skapligt i alla fall.

Kristian nyklippt av mamma (1)

I eftermiddag är det jag som får det bra, då ska jag få massage av den nyklippte. Han är duktig, så jag hoppas på förbättring av min onda nacke.

 

Nyårsafton 2014

Kvällen har firats lugnt i TVsoffan. Vi blev bara vi två, det går bra det också. Den gamla discolampan jag fann när vi tömde uthuset ger stämingsfulla färger tillsammans med blommor och hemgjort godis.

DSC_0004 DSC_0005 DSC_0006

Lampans flammande mönster i taket får bli vårt fyrverkeri. Med det önskar jag dig ett Gott Nytt År! Hoppas ditt kommande år ska bli lyckosamt!

DSC_0007