Efter en svår trafikolycka, som kunnat resultera i att jag flyttat till en annan värld, eller nu suttit i rullstol, har jag tänkt om. Det jag helst vill göra ska jag prioritera. Inte det jag borde eller förväntas, utan jag ska tänka på mig själv. Dagen just nu är den enda jag vet att jag har. Mer vet jag inte.
Den händelsen är orsaken till att jag bestämde mig för att vidareutbilda mig till florist. Egentligen bara för att det är så kul. På somrarna kan jag plocka massor av snittblommor i trädgården och har alltid gjort buketter. Någon däruppe verkar också ha haft ett finger med i spelet. När jag plötsligt blev arbetslös i somras kändes det tungt, men i samma veva fick jag ett stipendium som täckte hela skolavgiften och utbildningen på Nordvikskolan blev av trots få anmälda.
Floristens arbete fångar verkligen dagen. Dopdagen, födelsedagen, examensdagen, körkortsdagen, bröllopsdagen, begravningsdagen…, ja överallt finns vi med! Vad vore alla dessa högtider utan blommor!
Det blev ett personligt inlägg den här gången. Du kanske undrar hur det gick efter olyckan. Jo, alla i bilen klarade sig och är mer eller mindre återställda idag. Jag själv, som bröt nacken, några ryggkotor och ett antal revben fortsätter mitt liv ungefär som förut, med några begränsningar som det går att leva med. Men jag har lärt mig läxan – att dagen idag är den jag har! Resten vet ingen något om, förutom att livet kommer en dag att ta slut.
“Jag vill känna att jag lever all den tid jag har!” (ur Gabriellas sång)
Här på Blommig Fredag kan du läsa mer om att fånga dagen!
