Det är flera år sedan vi odlade potatis i trädgårdslandet i Överbilla. Vi har fin jord som fått naturgödsel i många år, och vi köpte även ett lass sand och blandade ner för många år sedan. Men vi slarvade och odlade potatis på samma ställe i flera år och fick sjuka i potatisarna. Bladmögel spred sig med sporer ner till knölarna som ruttnade. Så blir det lätt om man odlar på samma ställe. Efter flera års uppehåll lyckas vi nu i år.

Släta fina potatisar och ingen tillstymmelse till bladmögel på potatisblasten. Nu vet jag att så fort det syns angrepp ska blasten tas bort direkt så sporerna inte hinner nå knölarna. Inte vänta och hoppas att potatisarna ska växa mer. Och nästa år får vi hitta ett annat ställe att odla dem på. Så kommer vi till det jag skulle säga – de godaste potatisarna! Sorten ´Amandine´ är storfavorit hos mig. Som stora mandelpotatisar, tidiga och snabbväxande, ger stor skörd och går att lagra över vintern. Enda problemet är att man har lust att äta upp varenda en, så att det inte blir någon sättpotatis kvar. För otroligt goda är de! Så goda att de blev min middag idag, med enbart smör som tillbehör!