Min finaste riddarsporre ´Dusky Maidens´, Delphinium (Elatum-Gruppen), är dubbel och blommar i en spännande lilarosa färg. En ovanlig sort som kommer från Nya Zeeland. I år välter riddarsporren inte så lätt, då torkan gör att den blir lite lägre än annars. En hel del sommarblommor som inte fått vatten, står i stampen. Dahliorna stannade upp i blomningen när de kom ut i rabatterna, tur att höstarna är långa numera med sen frost, så nog ska det hinna bli mycket blommor. Men perenner, rosor och buskar som finns sedan tidigare levererar som vanligt. Daggruta, Thalictrum flavum, blommar i härligt limegult till vänster och bredvid står den stora blåklockan, Campanula persicifolia, som sprider sig en aning för mycket. Jag minns att den växte längs en lägdkant hemma på torpet i Näsänget. Min variant är dubbel så det är ändå lite extra.

För att riddarsporrarna ska blomma längre tar jag bort utblommade stänglar innan de ger frö. HÄR kan du läsa mer om ´Dusky Maidens´ i ett tidigare inlägg.