Dinnerplate-dahliorna har vunnit mitt hjärta. Minst 25 cm stora. Dahlior har jag haft i alla år så jag blivit lite smått less på dem. Nu är de ju så populära bland yngre, tillsammans med hortensia som förr var tantblommor. Det är väl bäst man hänger på då…

I år hade jag ingen tur med dahliorna, jag fick ut dem sent då jag sällan hade tid att åka ner till trädgården i Nordingrå och under juli gjorde torkan att de stod stilla. Torka gör att det slutar bildas knoppar. Favoriten ´Otto´s Thrill´ växer i bara sand, så brukar dahliorna trivas. Jag gödslar med ett lager gräsklipp på ytan, men i år blev det för mycket, jag tänkte mig inte för, så dahliorna har växt mer än blommat, det är nu lika höga som jag är lång! Gräsklipp, speciellt det jag lagrat från året innan är som dynamit för växterna. Explosion! Det innehåller mycket kväve och för mycket av den varan ger vegetativ tillväxt och lite blommor. Odling i sand kräver lite mer vatten också. Men nu blommar det desto mer! I sand brukar knölarna växa enormt, så jag måste nog dela dem inför nästa år.