Jordärtskocka, Helianthus tuberosus, är en av de få grönsaker jag odlar. Då den tål kyla kan den få vara kvar i landet över vintern. Har inte sorken haft vinterfest går det att skörda i vår så fort det går att gräva, och nu i höst är det som att plocka potatis med den skillnaden att så länge jag kan gräva går det att skörda.

Jordärtskockan är släkt med den vanliga solrosen, det syns tydligt när den blommar på sensommaren. Förutom att den är väldigt god innehåller den kolhydraten inulin som lär vara nyttigare än stärkelse, speciellt för diabetiker. Den är väldigt lättodlad, ja så till den grad att har den väl flyttat in i trädgården försvinner den inte – minsta rotknöl klarar sig och skjuter nya skott. Ge den bara ordentligt med gödsel.

I recept brukar det stå att man ska skala den före kokning. Det skippar jag då den är ojämn och besvärlig och mycket går bort av skalningen. Jag borstar bara av skockorna och drar av skalet efter kokning, ungefär som när man kokat rödbetor och drar av skalet medan de är varma. Under rinnande kallt vatten går det bra. Skulle de ha kokat för länge gröper jag istället ur innehållet med en sked. Gott att äta som grönsak eller istället för potatis. Det sägs att soppa är helt underbart god. I år har jag fått skörda så mycket, så det ska provas. Rapport kommer…