Jag tror att tjusningen med att odla sin trädgård beror på överraskningarna. Även om växterna får optimala förutsättningar är det naturen som styr. Tänk vad tråkigt om man visste i förväg hur allt skulle bli. Men jag förväntar mig i alla fall att de växter jag köpt är vad jag betalt för.

Snart är det dags för Nordiska Trädgårdar i Stockholm. Sista timmarna brukar det vara brakrea, där jag under åren har fyndat allt möjligt, men blivit luttrad då det som ligger i holländarnas “plocklårar” inte alltid är vad det utger sig för att vara. När jag efter att ha valt liljelökar av olika färger och sorter och märkt upp kassarna, har jag blivit minst sagt överraskad vid blomningen! Därför satte jag senaste gången hela blandningen i karantän på samma ställe för att året efter flytta ut till lämpliga platser. Den här gången var det en och samma sort i alla lårar. En enkel vit asiatisk lilja som var riktigt vacker, men inte några orientaliska flotta som jag tänkt mig.

Vår trädgårdsdamm har gett oss mindre angenäma överraskningar under åren. Botten består av en kraftig gummiduk. Som är tät. Vilket inte var fallet med den första duken. Problemet med nuvarande duk har uppstått under snösmältningen på vårarna. Smältvatten uppifrån berget och högt grundvatten har tryckt upp duken och nästan tömt dammen på så sätt – ca 15 m3! Dessutom har övervintrad guldfisk dött av vattenbrist och gummiduken har sett ut som en stor svart ö i mitten av resterande vatten. Då vi inte bor året runt i stugan, har vi inte ständig koll och inte hunnit med att pumpa ut vattnet under duken. På djupaste stället – 120 cm – planterade jag näckrosor i en hög tvättunna med stora stenar och lera i botten. Tung som jag vet inte vad, när leran var blöt. Med den tunnan som motvikt flöt gummiduken ändå upp, med tunnan guppande uppepå som ett lutande skepp. Ja kul var det inte – jag hade bara lust att lipa!

Så en höst hade vi beslutat att låna hem en liten grävare och fixa dränering från djupgrubban. Den starke i familjen – även kallad mannen med maskinerna – sa att han bara skulle provgräva lite för hand, vilket resulterade i att han till slut dränerat dammen på 140 cms djup – utan maskiner. Ett jättejobb som resulterat i att dammen inte längre överraskar på våren. Vi kan bara njuta och glädjas åt fiskar, grodyngel ( nja, för många, men de trivs hos oss) och alla växter som spritt sig i dammen.

I vår när snön smälter räknar vi med roligare överraskningar än förr!

Här på Blommig fredag kan du läsa mer om överraskningar.