Jag gillar inte pelargoner

Den Av Monica Söderströmi FINT INNE, Krukväxter

Jag gillar inte pelargoner… eller, jo kanske. Eller är det de som inte gillar mig? Jag har inte så bra soliga söderfönster som de vill ha, och så gillar de inte att jag vattnar för mycket. Och de känns ju så gammalmodiga.

Fast nu finns det ju så roliga sorter, t ex tulpanpelargon, änglapelargon och äggskalspelargon. Och den där vitrosa rosenpelargonen med lite ljusgrönt i mitten var ju för söt förra sommarn. Så många kronblad att varje delblomma i blombollen såg ut som en miniros. Idag har jag gett mina plantor från i fjol ny jord och passar på att sätta några sticklingar, de är ju så lätta att rota. Men… vad ska jag ha dem till, jag som inte gillar pelargoner?!

 

 

 

 

 

 

Gör så här:

Skär av sticklingen direkt under ett bladfäste.

Ta bort alla blad utom 2-3 stycken i toppen.

 

Sätt i fuktig såjord i små krukor, nära krukkanten, och vattna lite till så att jorden sluter tätt kring stjälken.

Dra över en plastpåse med några lufthål och ställ på varm plats, men inte i solen.

Om sticklingen får stå i ett glas vatten bildar den fort rötter, men det är en onödig omväg, den kommer igång fortast med plantering direkt i jord. När plantan är ca 15 cm ska den toppas och få lite större kruka allt efter som den växer. För stor kruka kan göra att pelargonen bara växer vegetativt med massor av blad, istället för att blomma.

 

 

 

Stoppa rådjuren

Den Av Monica Söderströmi TRÄDGÅRDEN

Den här tiden på året brukar rådjuren komma på att det finns godsaker i trädgården. De måste ha haft en svår vinter med den djupa snön, men jag vill helst inte att de rör min trädgård i alla fall. Om de får fältet fritt brukar man kunna se spår av en vandring runt varje fruktträd, speciellt äppleknoppar verka vara eftersökta. Rådjuren gör fina små snitt men fruktskörden blir förstås liten. Har man oturen att få en älg i trädgården, vilket inte är alltför ovanligt så här på vischan, då blir äppelträden riktigt misshandlade med avbrutna grenar. Där hjälper nog bara älgjägarn…

Det recept som du får nedan fungerar bra mot rådjuren hos mig, men jag vet att de som bor i tätort har svårare att skrämma dem. Här har ju vi närheten till skogen med annan mat- dock inte lika god som äppleknoppar.

Blanda

10 l vatten

1 kg blodmjöl (ett pulvriserat gödselmedel som du kan köpa i trädgårdsbutiker ex hos BillaBlom )

1,5 dl ammoniak ( finns i färghandeln)

Detta luktar pest och pina, ja, ond bråd död, gissar jag att rådjuren tänker. Överbliven blandning går att spara under lock.

Lägg ner oasis i den illaluktande soppan. Låt ligga tills de sugit åt sig och sjunkit. Tryck inte ner dem i vätskan, då suger de inte in lika bra. Trä en grov ståltråd upp genom  genom oasisen och gör undertill en platt ögla av tråden som stöd. För att regn och snö inte ska skölja ur lukten, behövs ett tak. Borra ett hål mitt i en plåtbit som är betydligt större än oasisen. Böj plåten och trä den på ståltråden uppepå oasisen och böj tråden längst upp till en krok för upphängning i trädet. Har du ingen plåt kan ett plastlock från en glassburk duga. När lukten gått ur behöver oasisen doppas i soppan igen.

Har oasisen torkat helt kan den inte dra vätska igen, då kan du behöva ta ny. Oasis jag haft i blomsterdekorationer brukar jag spara i en tät plastkasse så den inte torkar, då har jag att ta i rådjurstider.

Mmm … pepparstarkt

Den Av Monica Söderströmi RECEPT2 kommentarer

Idag lagar jag etiopisk pepparsås. Köpte massor av köttfärs till extrapris och lagar en jättesats för frysen. Bra snabbmat när man har bråttom. Att passa på och laga mycket på en gång nån ledig dag eller helg är verkligen tidsbesparande. Då får man också äta bra hemlagad mat och slipper halv- och helfabrikat med dåliga tillsatser. Och den här såsen är så god att det går åt mängder.

Pepparn, som egentligen är en blandning av många olika kryddor, kom till Sverige med etiopiska missionärer och brukar finnas att köpa på ställen som har samband med EFS, t ex Café UH i Övik. Den kallas ofta Berbere. Jag brukar köpa den på Gårdsbutiken i Nordingrå. Pepparsåsen går bra att dryga ut med finriven morot, som knappt märks, då man kokar så länge att allt blir brunt. Min syster som är specialist på pepparsås, via en svåger som varit missionär, brukar hälla i passerade tomater och massor av ketchup. Hon steker bara löken och öser i köttfärsen obrynt.

Här kommer i alla fall min variant:

Jag använde köttfärs med 15 % fett, då behövs smöret bara för att steka löken.

3 kg köttfärs

massor av gul lök ca 15 st

6 msk etiopisk peppar eller så mycket du vågar

3 dl tomatpuré eller tomatketchup (kan uteslutas, men det blir mindre såsigt då)

salt

smör att steka i

2 l vatten eller mer beroende på hur länge du kokar

bananer

isbergssallad

Bryn köttfärsen  (i flera stekpannor samtidigt om du gör stor sats). Ös upp den i en stor syltgryta. Stek den hackade löken sakta i mycket smör. Låt pepparn steka med och häll allt tillsammans med vattnet i grytan och kör igång kokningen. Låt allt puttra utan lock tills vätskan kokat in och såsen mörknat. Det behövs inte mycket passning, kolla bara så det inte kokar torrt och rör om nån gång. Såsen går ju att äta direkt, men smaken förhöjs ju längre du kokar. Jag kokar i 3 timmar. Späd vid behov med mer vatten. Smaka av med salt och tillsätt mer peppar om du tål. Såsen ska egentligen vara superstark – så att det brinner i munnen. I min systers receptbok är det 6 msk peppar per kilo! Inget nån av oss vågar!

Ös upp sås på en tekaka eller skivad franska, gärna fullkorn, och lägg skivad banan uppepå. Sallad som tillbehör behövs för en komplett måltid. Drick inte varm dryck till, då ökar hettan. En kall, lite söt dryck funkar bättre.

Etiopisk peppar ger sting också åt andra rätter. Morotssoppa med den kryddan blir en riktig lyxförrätt, den ska vi pröva längre fram!