Krusvinbärsbusken ger äntligen lite skörd i år. Bären som också kallas Jostabär, smakar varken som svartvinbär eller krusbär som de är en korsning av. Men de har en god arom och är mindre syrliga. En sådan buske ger inte så mycket skörd som dess föräldrar, så man har den inte för att koka saft, utan bara för att plocka och äta. Och taggarna från krusbäret slipper man.
Bären är lite större än svartvinbär och och flugan liknar krusbärets. Busken blir större än svartvinbär men sköts på samma sätt. Den är härdig till zon 5. Kul att ha olika bärsorter att välja från. I år har vi fått äta av trädgårdsbär, i nämnd ordning: blåbärstrybär, smultron, jordgubbar, körsbär, gröna vinbär, vita vinbär, gula hallon, röda hallon, saskatoonbär, röda vinbär, krusvinbär, svarta vinbär, krusbär, tayberry och sist av allt mognar de sibiriska björnbären. De var inte lite, när vi sedan har lite mängder av alla sorterna och kan frysa in blir det verkligen variation i morgonfilen. I mer än två veckor blir det olika sorter innan det är dags att börja på ny kula! Och om något år ska havtornsbuskarna ha börjat ge bär, och sedan finns ju frukten, plommon, päron och äpplen som också går att frysa in eler koka sylt av. Ja just det, jag glömde minkiwin som har blommat i två år, den borde också snart ge frukt, och de amerikanska blåbärsbuskarna. Nästa år räknar jag med bär på dem. Oj, vad vi ska få frossa!
