Så får man tidiga hösthallon i norr och björnbär som hinner mogna!

Den 1 juli, 20207 juli, 2020 Av Monica Söderströmi Ätligt, Odla i kallt klimat, TRÄDGÅRDEN1 kommentar

Det har blivit ett långt uppehåll med blogginlägg. Tro inte att jag lagt av, men annat har pockat på tid. Jag har inte heller hunnit med andras bloggar. Det blir snabba bilder på Instagram för mig när jag inte hinner blogga. Följ mig gärna där på @gladigront. Det händer mycket hela tiden i trädgården, så det finns massor att skriva om, så nu ska jag bli flitigare, även på bloggen.

Nu är härliga tider när man får plocka egna bär! Hallon och björnbär mognar olika tider så man sprider ut njutningen. Tänk att gå ut en morgon och plocka munnen full! Och barnbarnen tycker som mig. Hösthallon har jag inte haft tidigare, för de har svårt att hinna mogna här i norr. Kanske inte härdiga heller, men jag vet en som har dem på friland. För att prova köpte jag en ´Elektra´ifjol och satte i en stor kruka på altanen. Några stora hallon hann det bli ifjol. Sådana som dem man köper i små askar i butiken.

Redan 26 maj blommade hallonplantan på sin plats i uterummet.

Över vintern har krukan stått i jordkällaren, sedan i uterummet och nu ute på altanen. En enda planta ger inte så mycket, men vi får smaka hallon varje dag. Det är på fjolårets kvistar det är bär nu och årets nya skott börjar redan blomma lite, så de ger en senare skörd. Fjolårets kvistar klipper jag bort när allt på dem mognat. Hinner sedan inte alla nya skott få mogna bär är det bara att ta in plantan till uterummet igen. Praktiskt, eller hur? Om man orka lyfta eller har hjälp, vill säga!

Björnbär i norr kändes förr som en ouppnåelig dröm, men nu finns flera sorter som klarar sig här. Leif Blomqvist, plantskolemästare och expert på odling i norr, säger att sibiriskt björnbär är den bästa sorten. Tur att det är den jag satsat på då. Nästan inga taggar, lite skötsel och söta bär. För att hinna mogna måste den dock växa mot en solig vägg. Den blir hög och sprider sig åt sidorna så jag rekommenderar inte växthus. I så fall ett riktigt stort sådant. Vinterkylan är inget problem.

Inte bara bären är söta, utan även blommorna. Visst ser knopparna ut som små rosenknoppar! Även på hösten är det vackert, inte bara de mogna bären utan kvistar med björnbärskart är väldigt dekorativa i blomsteruppsättningar. Om man nänns offra några kvistar till det. Eftersom våra björnbär inte fått en södervägg, mognar inte allt kalla höstar. Som den hösten vi åkte på långsemester och möttes av björnbär med mössa av snö!

Hoppas mina fina bergvallmo klarar flytten!

Den 15 maj, 202014 maj, 2020 Av Monica Söderströmi Odla i kallt klimat, Perenner, TRÄDGÅRDEN1 kommentar

Denna sommar, när vi måste avstå en hel del aktiviteter på grund av coronasmittan, är vi många som passar på att fixa i trädgården. Just nu jobbar vi med att flytta allt från rabatten som går längs hela norrväggen på sommarstugan. Så många fina växter jag är rädd om. Därför startar vi innan det börjar växa så mycket. De plantor jag är mest rädd om är alla Bergvallmo, Meconopsis. De har trivts så bra i detta läge. Ovanliga sorter som man sällan ser handeln. Jag har drivit upp dem med frö från STA. Den ena vackrare än den andra.

Ovanlig färg på bergvallmon, det kan vara sorten ´Burgundy´

Dessa bergvallmo har trivts så bra, både för att det blir lagom lite sol men ändå himmelsljus då inga träd har skuggat, och för sandbädden de växte i. Istället för jord, djupt med sand i grovlek 0-8 mm. Åkerstedts metod följer jag. Då blir det riktigt väldränerat runt rötterna. Vatten vill bergvallmona ha, men det får inte stå kvar, speciellt inte på hösten. Kyla gillar de, bara det inte blir för mycket fukt. I många år la jag på gräsklipp som gav näring och höll fukten. Sedan har jag fortsatt med att bara kasta ut pelleterad hönsgödsel. Knappast några ogräs tack vare sanden. Plantorna flyttas nu till några pallkragar med sand och en del till en annan plats i sandbädd. Förhoppningsvis ska de få komma i en ny skuggrabatt nästa år. Men många andra ska rymmas också, mina fina bladväxter. Så den får bli stor…

Enköpings parker i maj — Parasollblad, Astilboides tabularis i vårutspring

Parasollbladet är snyggt bara för sina meterstora ljusgröna blad. En enda planta har vuxit kopiöst, så jag kommer att dela den i minst tio bitar och kruka in en del och sälja. Har man hållit på många så blir det till slut för mycket av vissa växter. Ja om de trivs förstås. Rätt läge och rätt jord. Den rödtonande rodgersian ´Rotlaub´har också vuxit vansinnigt mycket. Den är en bra marktäckare precis som den söta hasselörten som har tagit sig bra inunder parasollbladet. Typisk att nu ska man måsta flytta allt. Men dessa tål det bara bra, värre är det med krolliljor, både vita, vinröda och en dyr orange sort. De klarar sig men torde protestera med att inte blomma i år. De räknas till de exklusiva men är härdiga och lättodlade. Och gillar skugga. Jag ska leta fram bilder så får det bli ett eget inlägg.

Hasselörtens blanka mörkgröna blad trivs i skuggan

Med blomning som en dröm och smaken sen! Av egna persikor och aprikoser!

Den 1 maj, 202030 april, 2020 Av Monica Söderströmi Ätligt, Odla i kallt klimat, Träd och buskar, TRÄDGÅRDEN2 kommentarer

Jag kikade på de tjocka knopparna varje dag och dan efter mitt inlägg HÄR kom värmen och knopparna började slå ut. Tänk att så ett litet persikoträd kan bära så många blommor! Vackert blommande träd finns, ja. Men med så underbart goda frukter dessutom kan det inte finnas många.

Aprikosträdet har färre blommor, men det är något år yngre. Faktiskt doftar blommorna riktigt gott, speciellt på kvällen. Sorten heter ´Hargrand´och ska klara 40 minus! Persikoträdet ´Frost´är också härdigt. Det syns inga som helst vinterskador på mina träd här i zon 4-5.

Jag pollinerar varenda dag med en liten pensel, men aprikosblommorna är en gåta. Rätt många blommor ramlar helt sonika av, fast jag varit noga med pollineringen. Jag skar itu en sådan blomma, för jag kunde inte se någon pistill. Nu sitter ändå några blommor kvar, så jag hoppas få smaka egna aprikoser för första gången.

Titta noga på persikoblommorna så där finns en smal grön pistill.

Här kommer ett svep bilder från när knopparna började slå ut och fram tills nu. Bilder på persikoblom kan det inte bli för mycket av, tycker jag!

Blommorna och pollenet tål inte lägre än +5, och fast jag haft elementet på har det blivit för kallt i växthuset , där träden växer. Fast kanske inte så lång stund med kallt varje natt. Man får leva på hoppet. Om någon vecka när blommorna tappat kronbladen ser jag hur det gick.