Dotterns persikoträd börjar nu slå ut, så jag var där idag och lekte humla. Fast ett träd kan det aldrig bli, utan får trängas i växthuset. Ifjol var jag tvungen att beskära ganska hårt, så det var spännande att se hur det skulle gå i vinter. Persikoträd är ju inget för Norrland egentligen och då måste man var extra försiktig med beskärning. Som tur är har vintern varit mild och nu är många trinda knoppar på gång!
Över vintern har hon skyddat med presenning och en ljusslinga som värmer innanför, men det som är bäst för “trädet” är att det växer i djup sand. En bra lösning för oss norrlänningar. HÄR kan du läsa mer om hur hon har planterat och se när alla söta blommor har slagit ut.
Nu gäller bara att blommorna inte fryser, då får jag smaka så här fina persikor även i höst.
Nog är våren bästa tiden på året, då när livet återvänder. Men utan höst och vinter vore inte våren och sommaren lika härlig. Jag tänker som Pippi Långstrump som ville gå i skolan för att få sommarlov. Det man har jämt förstår man inte att uppskatta tillräckligt. Bäst med våren är alla vårlökar som tittar upp eftersom. Hos mig kommer först den urgulliga våririsen ´Katharine Hodgkin´. Den har klarat sig i flera vintrar nu. 
