Vi brukar avsluta visningen med fikapaus, men med dagens väder behövdes en dryckespaus mitt på, och lite skugga en stund. Några hade hundar med sig, andra små barn som fick hållas i skuggan hela tiden. Kul att klasskamraten Marie från floristutbildningen också kom med man och sin lille pojke som redan vuxit på sig mycket. Annika med döttrarna Josefine och Johanna med bebis stannade kvar extra länge och botaniserade i växtförsäljningen. Frågan var bara om allt skulle rymmas i bilen. Det har jag minsann provat – men det brukar alltid gå in nån liten planta till! Och se – Annika fick också med det ståtliga amerikanska älggräset! Josefine sitter redan med bebisen i bilen och resten lyckades också komma in. Här kan man tala om att utnyttja utrymmet!

För dig som inte kunde vara med idag bjuder jag på några liljebilder. De asiatiska liljorna blommar först, de är lättskötta och blir fler och fler stänglar för varje år.

De gula liljorna är onekligen fina mot vår bruna stuga, fast jag nu inte gillar den varmgula färgen. Ibland får man med sig något helt annat än man tänkt, när man handlar från marknader och liknande. Nån gång ska jag ta tag och gräva upp alla gula. De ska nog kunna hitta en lämpligare plats än mitt bästa soliga läge. De ska få en hörna där jag kan plocka hur många som helst till buketter. Den röda rosen är ´Hope for Humanity´, vackert mörkröd och mycket härdig. När liljorna är väck får jag fundera ut någon ersättning som behöver det varma läget. Att blanda rött gult och blått så här är inte vidare snyggt, bättre en mer enhetlig färgskala från samma del av färgcirkeln. Får se till nästa sommar om jag hunnit förändra.

 

 

Fingerborgsblomman, Digitalis, är så vacker nu när den blommar i mängder. Den är giftig liksom många andra trädgårdsväxter, men det är ju ingen som äter dem. Inga allvarliga förgiftningsfall har hänt med trädgårdsväxter, däremot händer att barn får i sig tändvätska, fimpar o liknande. Blomman är tvåårig, så den dör efter blomning men fröar av sig rent kopiöst. Förrförra året fick de fröa av sig fritt och då blir det maaassor! Det finns många ogräsartade fina växter, som inte alltid är så populära. Men med koll kan det bli en tillgång. Det tycker jag mina fingerborgsblommor är och just för att alla är vita. När de frösår sig är det vanligast att sedan kommer lila och rosa istället, men det finns ett knep som jag har sett att det fungerar. Först frösådde jag från en påse med garanterat vita. När de sedan blommar gäller att inga rosa och lila finns i närheten sa att de korsas när humlorna gör sina besök. Så jag har ryckt upp så fort någon färgad dykt upp någon annanstans i trädgården, för de gör det i många år om man någon gång haft fingerborgsblomma.

För andra året har jag nu höga, vackra, som mest två meters fingerborgsblommor. Två lila har dykt upp, men försvunnit fort. I marken finns nu massor av frön till vita, så nu tillåter jag inga fler att fröa av sig. Istället blir det fina buketter. Lika fint som vita lejongap, men de måste man ju så inne på våren om det ska hinna bli nåt. Om man inte låter fingerborgsblommorna gå i frö blommar de också längre. Så antingen klippa hela blomman eler repa av fröställningarna (med handskar på) och låta toppen växa vidare.