Tänk på en kvinna som är viktig för dig! Då tänker du väl på din mamma! På Internationella kvinnodagen tänker jag på min mamma och allas våra mödrar som föddes under de första decennierna av 1900. Närodlat, hemgjort, återvinning och självhushållning var självklart för dem. Sådant som vi pratar om nu när vi kommit på att vi måste värna miljön. Min mamma diskade plastpåsar och återanvände. Blomjord köpte hon inte, utan blandade av sandjord från trädgården, förmultnade löv och brunnen kogödsel från “kasa” (gödselstacken). Eftersom det fanns jerseykor på det lilla torpet, som gav fet mjölk, blev det en del grädde. Överbliven grädde som blev sur bakade hon av. Ofta “brunkaka”, det var alltså mjuk pepparkaka. Kasta mat gör man väl inte! Har du något annat exempel på hur din mamma levde sparsamt?
Hemgjord lingonsylt fanns i alla hem, det blir så gott med den i brunkakan! Numera vet man att lingon är så väldigt nyttiga. Ja, alla skogens bär, som man självklart på den tiden tog vara på. Inget slit och släng gällde heller – eller, slit var det, för att få mat på bordet. Utnötta kläder eller gamla gardiner blev till mattrasor och mamma skapade mattor i sina egna mönster. En nött tygbit var också bra som disktrasa eller till fönsterputsning. Mamma var en arbetsmyra som skötte korna och hushållet, men också förvärvsarbetade, vilket få av byarnas tanter gjorde då. Hon sydde för en skofabrik, hemnåtling. I kammarn satt hon med sin Singermaskin och sydde med full fräs. Mest blev det kängor till Försvaret.
Som ung var hon piga på olika ställen, hon berättade om att hon hjälpte till med tunnbrödsbak bl. a. och när hon skulle komma hade de gjort en extra stor stöpa. Sedan började hon sy kläder till folk som hade råd. Hon bara tog sig för, sa hon. Självlärd kan man säga. Jag minns att hon gjorde mönstren själv, direkt på kundens kropp. Varje år till examen, sista dan före sommarlovet, sydde hon en ny klänning åt mig. Jag minns speciellt ett så fint tyg. Hon var driftig och beställde från grossist. “Skicke´efter”, som man sa. Jag minns inte själv, men min äldsta syster minns att mamma alltid höll på med klänningen sista kvällen. Jag känner igen det där – många järn i elden och jobbar gärna nära deadline….
Korna hann hon också med att sköta. Hon behöll dem så länge det bara gick, även sedan hon blev ensam. Många var de som ville göra reportage om henne, hon var lite av ett original, och kunde ge svar på tal. Folk skvallrade som de brukar och någon tyckte att det var märkligt att hon tog färdtjänsten för att åka och titta på en ko inför inköpet. Hon svarade rappt, att kunde andra ta färdtjänst till Systemet, så kunde väl hon åka dit hon ville. Hon hade höga ideal och att supa eller röka var inget hon tyckte passade. Hon önskade att hon haft körkort, det tyckte hon var viktigt att ha, så hon betalade barnbarnens körkort. Nedan ett urklipp från en veckotidning från när hon var 82. Bara de allra sista åren av livet hade hon inga kor. Hon tyckte verkligen om dem och kallade dem sina vänner. Hon fick ischias på äldre dar och fick svårt med ett ben, men korna gav hon inte upp. Det gick ju att gå med rollatorn ut till lagårn! Hon sa: – Varför skulle jag kliva upp på morron om jag inte skulle ut till korna?
Mamma Matilda, kallad Tilda, blev gammal, drygt 90 år, och behövde de sista åren hjälp av hemtjänsten. När jag tryckte på att hon jobbat så hårt under sitt liv så hon inte skulle vara rädd att ta hjälp, menade hon på att det bara varit roligt att jobba. Tack vare hemtjänsten kunde hon bo hemma nästan ända till slutet. Men inte kan det ha varit så mysigt att ligga i sin säng sista tiden och vänta på hjälp, när hon inte kunde klara nåt själv. Bara någon dag innan hon gick bort hann vi ses fyra generationer. Hon var så trött men blev glad och piggnade till, även hennes humor vaknade, när hon sa till bebisens moder: – Har ni sett ut mågen?! (måg = svärson)
Tänk vad många mammor som drivit detta samhälle framåt, fött upp ungar och brytt sig. Ja pappor också, men idag handlade det om kvinnornas betydelse.
