Visningarna duggar tätt

Ikväll hade jag besök av trevliga Härnösands trädgårdsförening. Och inte duggade det, nej, det regnade helt klart. Skönt att fika inomhus i värmen. Imorgon växlar jag spår när jag håller workshop med Höga Kusten fritidsodlare. Trevligt folk där också. Vi ska träna på att göra buketter av trädgårdens blommor. Hoppas jag har nåt fint att ta med trots regnet. Senare i veckan kommer en busslast på visning, måtte det inte regna då, hur många som helst ryms inte i vår stuga.

Värmen inomhus har i varje fall ökat nu när jag slagit på ugnen och gjort rostade mandlar. Passar en mörk kväll nu när det börjar dra mot höst… HÄR finns receptet.

 

Bästa sommardan på havet i Höga Kusten

En riktig turdag med väder och vind blev det när vi med bekanta tog båten till Mjältön, Sveriges högsta ö. Vad härligt när vattnet är nästan spegelklart, det är medelhavsvärme i luften och fartvinden svalkar. På norrsidan hittade vi en havsvik med sandstrand och klippor alldeles för oss själva. En i sällskapet hittade en skön bergsskreva till solstol.

Sommardag på Mjältön

Inget går upp mot sommar i Sverige, om den än skulle vara regnig så finns alltid några solglimtar. På sommarn sviker inte vi Sverige, men när höstmörkret kommer kan det vara kul med en resa nånstans. Vi reser oftast söderut till sol och värme, men det gör inte alla. Av våra tyska vänner har jag förstått att Skandinavien är populärt bland tyskar som hellre reser norrut. Våra prinsessor är omåttligt populära och de har haft en TVserie med svensk somrig skärgårdsromantik. Inte särskilt realistisk, men det vore ändå kul att se. HÄR kan du läsa mer om den serien. Men visst förstår man att de fascineras av vår vackra orörda natur, med vita björkar och blånande berg. Det är lätt att bli hemmablind.

Vita björkar och blånande berg i Höga Kusten, Mjältön

Soliga minnen från Nordingrå förr

Näsviken var min barndoms badplats, för det mesta väldigt kallt vatten, men minnet fäster sig mest vid det positiva. Hit vill jag komma någon gång varje sommar. Idag var ett av tillfällena med sommarvärme av bästa snitt!

Min barndoms badvik Näsviken i Nordingrå

Vid ett gammalt hus från 1800-talet i min hemby Näsänget står fortfarande några knotiga bärbuskar. Jag minns hur jag som barn fick smaka av de goda fjuniga krusbären och tänk att en sådan buske fanns kvar när vi tittade in och träffade de nya ägarna. De är bägge byggnadsantikvarier och ska nu rusta upp huset. Det blir spännande att se om några år. I det huset var min farfar uppväxt. Hans bröder Johan och Petter, som jag minns som två tjocka gubbar, övertog sedan huset och bodde i var sin del. Förutom krusbären minns jag en gång när jag hälsade på Johans familj och fick saft, var den svår att få ner. Väldigt söt och starkt blandad med gelé i botten. Och minnet från Petters sida är när jag fick semla med varm mjölk. Jag tyckte inte om varm mjölk. Ja, tänk ibland är det bara vissa små detaljer man minns. De nya ägarna lät mig ta några sticklingar från krusbärsbusken som jag ska försöka rota. På bilden ser du den gamla busken och delar av familjen, namnet glömde jag fråga om. Om du läser detta kommentera gärna så jag får namnet! Lycka till med renoveringen!

Hos byggnadsantikvarien