Nu är det förkylt

Sedan en vecka har jag dragit på en besvärlig förkylning. Mannen med maskinerna – han jag bor ihop med – drog hem den. När viruset väl finns inne i huset är det inte lätt att klara sig, så till slut låg jag där också. Ja, han låg inte – “måste” jobba ändå. Och jag väl varit så mycket i farten som jag orkat också. Jag litar till mitt dundermedel, indianernas medicin som görs av den snygga trendblomman Echinacea purpurea.

Det gäller att börja medicinera så fort det minsta symptom känns. Första dygnet varannan timme och sedan 3-5 ggr per dygn. På flaskan står att det ska blandas i 1/2 glas vatten, men en god vän tipsade om att det är effektivare att ta koncentrerat på en sked. Det bränner det! Annars är en mugg med het mjölk det som lindrar bäst i halsen åtminstone för stunden.

Echinacea indianernas medicin

Hallå svenskar – ta reda på blåbären!

Någon sa att bara en halv procent av Sveriges blåbär plockas. Vi har det för bra när vi kan gå och köpa vad vi behöver istället för att hämta det som är gratis i naturen. Thailändarna de kommer och plockar, men hur hållbart är det att åka så långt? En del tjänar nog en bra slant, men de får slita och ibland går det med minus. Bäruppköparna som tagit hit dem tänker nog bara på att tjäna pengar själv och thailändarna får ofta bo i misär. Sen är det inte vidare trevligt med den nedskräpning de ibland lämnar efter sig.

Vi borde själva ta reda på det skogen ger, samtidigt får vi motion och rensar hjärnan i skogens lugn. Just blåbär innehåller också så mycket nyttigheter, att köpa gojibär blir helt onödigt när man har blåbär i frysen. Och  det måste väl vara bättre att thailändarna och andra fattiga får hjälp där de bor. Och att vi svenskar som har det så bra ger mer bistånd till behövande länder.

Att rensa blåbären är inte det roligaste man gör, men gott att plocka fram ur frysen, och tänk på blåbärskaka! Recept kommer här framöver!

 

 

Kantareller till födelsedagen

Ganska bra att fylla år på hösten. Äldste sonen kom med en kasse nyplockade kantareller som present. Det vet han att jag gillar.  Jag brukar alltid säga att jag inte behöver några presenter, men kantarellerna var välkomna.

Ikväll har jag stekt riktigt mycket av dem i massor med smör och avnjutit på tunnbröd precis som i barndomen. Mamma hade aldrig margarin hemma, äkta smör skulle det vara. Det har länge ansetts ohälsosamt, men nu har pendeln svängt och det är till och med brist på smör. Och mjölken vi drack kom från våra jerseykor – det var riktigt fet mjölk med ett tjockt gräddskikt uppepå om den stått ett tag!

 

När jag bildat familj surrade min gamla moster – nära på hälsokostfanatiker  – om att vi borde använda smör och andra naturliga råvaror. Då ville vi hellre ha bordsmargarinet Flora på mackorna. Nu vet vi att processen margarinet går igenom inte är vidare bra. Mostern var långt före sin tid, nu hade hon varit i gott sällskap.