Dahlior till vinterförvaringen

Jag ser att många söker på vinterförvaring av dahlior, så här kommer mitt bästa tips igen. Vi som bor norrut torde redan ha lagt knölarna på förvaring, men inte alla har ju så kallt som vi! I år har jag gett bort en del av mina knölar, nästan blivit lite less på dahlior som jag haft i så många år. Den här orangegula är jag förtjust i så den har jag sparat. HÄR kan du se den som kontrast i ett arrangemang med blå klematis.

Orangegul dekorativdahlia (1)

Mitt bästa tips är att förvara dahliaknölarna i grov sand. Jag använder samma sand som i mina sandodlingar i trädgården. Skriv bara in sand i sökrutan uppe till höger så kan du läsa olika inlägg om det. Och HÄR kan du läsa om hur jag gör med dahliaknölarna för vintern och lite tips på hur andra gör. Ett av mina populäraste inlägg. Aktuellt varje höst.

Den jättestora kaktusdahlian ´Mick´s Peppermint´ har jag också behållit, visst är den imponerande?

Kaktusdahlia Mick´s Peppermint

 

Marktäckare för en lättskött trädgård

Här kommer en till superbra marktäckare. Fortfarande nu i november är den grön – eller – ja, grönvit. De vackra bladen är det bästa med den här krypande perennen. Rosenplister, Lamium maculatum ´Beacon Silver´, fyller snabbt upp en yta, både med fröplantor och genom att stjälkarna rotar sig eftersom där de ligger ner. Den blommar också fint nu och då under sommaren.

Marktäckare Lamium maculatum ´Beacon Silver´

Bilden här nedan är från Örnsköldsvik, dit jag var i dag. Efter besöket på Skatteverket med genomgång av bokföringen till min lilla firma ( ja, det gick bra – den här gången) gick jag till Arkenbiblioteket. Där utanför växer ullungrönnar längs hela gatan, alla med rosenplister runt fötterna. Snyggt och praktiskt, speciellt för att rosenplistern inte kan sprida sig längre än till kantstenen. Sedan tar ju asfalten vid. Så då förstår du växtkraften…Klicka HÄR så kan du se ullungrönn i höstskrud – ett av de snyggaste träden för zon 5. Den blåa kakelranden på Arkenhuset ska symbolisera vart havsytan nådde en gång i tiden. Mot vänster sluttar gatan brant ner mot hamnen så det gäller flera meters landhöjning. Här i Höga Kusten höjer sig ju landbacken med ca 1 cm per år! Mycket därför området har valts till ett världsarv.

Ullungrönn med rosenplister som marktäckare

Marktäckare håller inte bara bort ogräs, utan mikrolivet i jorden blir också bättre än både med öppen jord och med gräsmatta. Här syns hur löven singlat ner och ligger kvar. Så småningom dras de ner i jorden av daggmaskar som gör jorden lucker och gödslad. Många fler marktäckare har jag skrivit om, du hittar dem genom att skriva ordet “marktäckare” i sökrutan längst upp till höger här på bloggen. Åsså klicka Enter förstås!

Rosenplister i stan med löv

 

Där björkarna susa…

En skön bild från Höga Kusten bjuder jag på i grå november. Så enkelt men så vackert en förmiddag vid Ullångersfjärden.

Jag kommer att tänka på den gamla svensktoppslåten Där björkarna susa av Oskar Merikanto. Förr var den populär som solosång på vigslar, men ansågs för profan och inte rumsren i kyrkan, så det var inte alltid den godkändes. De sånger som var tillräckligt kyrkliga för att bli accepterade måste jag säga var tråkiga och nästan ingen kände till dem.

Där björkarna susa...Numera används de kärlekslåtar som folk tycker om, och det är bra. Under den tiden jag jobbade som kantor 1982-2007 förändrades mycket i den vägen, även till in – och utgångsmusik spelas nu allehanda poplåtar på orgeln. Kyrkorgeln är ett fantastiskt allsidigt instrument som nästan kan ersätta en orkester, men jag tycker ändå att det är mest pampigt med ett riktigt klassiskt orgelstycke på vigsel.

Ett litet klipp ur den gamla tidens poplåt: “Där björkarna susa sin milda sommarsång och ängen av rosor blommar, Skall vårt strålande brudefölje en gång, draga fram i den ljuvliga sommar.”

HÄR kan du höra sången som den lät 1965 på Svensktoppen med Jailbird Singers. Rejält smörig och jag minns inte att det var min favorit. Jag var då 12 år och gillade bättre Clas-Göran Hederström och poppigare låtar.