Nu längtar jag efter äppelblom och sedan vackra saftiga frukter! Men vill jag uppleva det, måste jag komma ihåg att skydda mina fruktträd. Just nu är snön djup, då är det mycket som hotar.

Snart når snön upp till de lägsta krongrenarna, om snön då fryser fast kan grenarna fläkas loss. När det blir tö – ja, i vår, i varje fall – sjunker snön ihop och drar med sig grenar som sitter fast. Oftast händer då att grenen bryts i den punkt där den sitter i stammen. En sådan skada är allvarlig och sällan går grenen att rädda, utan måste tas bort. Ofta blir det ett stort fläksår, med bark som dragits loss av tyngden. Trädet kan visserligen oftast kan valla över (barken växer långsamt ihop) men tills dess är det öppet för svampangrepp ända in i stammens centrum. Alltså har jag börjat skotta runt träden. Fyra stycken hittills, så jag har mycket kvar att göra. Man kan också trampa ihop snön runt träden, men numera får vi ofta så mycket snö att det inte räcker. Om jag har missat att göra detta och vårvintern kommer med tö och grenarna sitter fast, finns en nödlösning. Det är att kapa av den gren som sitter fast, så långt ut från stammen som möjligt, så slipper du fläkskadan. Grenen finns kvar, och kommer att växa till igen.

Sork och andra smågnagare, är ett hot, speciellt här i norr. De känner sig trygga där de kilar under snön. Ja man vet inte vad som försiggår! Att trampa till snön gör det svårt för dem att ta sig fram, men säkrast är gnagskydd, som sätts på under hösten. Det är viktigt att täcka för ev glipa längst ner. Jag brukar krafsa in lite jord runtom skyddet eller så hämtar jag lite sand eller grus och tätar med det. När det sedan fryser ihop är skyddet säkert. Ibland händer att de rackarna gnager precis ovanför snön. Har de då gnagt bort bark runt om kan trädet dö. Så är snön högre än gnagskyddet är det dags att skotta! Det finns några knep att ta till om olyckan ändå är framme, men det återkommer jag till när det börjar bli mer aktuellt.

Rådjur kan vara väldigt besvärliga, speciellt i tätort, men även hos oss på landsbygden. Redan i höstas stod de på rad nedanför äppelhäcken och hade nog hunnit med några tuggor. Då är min bästa skrämselmetod att hänga ut oasisklossar som indränkts med illaluktande vätska. Oasis är den gröna stickmassan som finns i blomsterbutiker. Jag lägger klossarna i stinkande blodmjölssoppa, som jag blandar av 10 l vatten, 1 kg blodmjöl (gödselmedel som finns i trädgårdsbutiker), 1,5 dl ammoniak ( finns i färgbutiker). Rör om noga och låt klossarna dra in vätskan. Jag hänger upp klossarna med en grov ståltråd med en platt ögla längst ner. Ovanpå oasisen sätter jag en plastburk i lämplig storlek, för att hindra regn och snö att laka ur lukten. Ett hål att trä tråden igenom burken gör jag med en spik jag värmt med en tändare. Snyggare än plastburkar är en tillklippt plåtbit som är böjd över klossen som ett tak.

Ibland använder jag också björktjära, köpt från Finland. Den luktar faktiskt gott i min näsa, men vilda djur gillar inte den. Så den kan man hälla på oasisen, eller pensla på träden eller skvätta runt. Då lakas den ur fort förstås, men i oasis med tak, håller den lukten länge. Ändå kan det behövas en ny doppning under vintern. Ut och pulsa!