Så har vi sett första avsnittet av det nya trädgårdsprogrammet. Redan när jag hörde om tävlingsdelen avskräckte det en smula. Jag tycker inte det låter trevligt att tävla om sådant. För mig är trädgården en plats att själv trivas i och må bra av och få fina upplevelser som jag kan dela med mig av till andra. Den är inte något jag har för att imponera med, även om det är kul att visa upp den. Jag minns så väl första trädgårdsvisningen. Det blir lätt att man känner sig bedömd, speciellt när någon demonstrativt river upp ett ogräs liksom för att visa att det här har du inte skött bra. Men det har blivit blivit fler och fler visningar, och nu när isen är bruten, bryr jag mig inte, utan vill bara dela med mig av glädjen att ha och få vara i en trädgård och hoppas att det får duga.
Trädgårdskampens första avsnitt tycker jag var för styrt och konstruerat. Inget ont om de kära programledarna, De är kunniga och trevliga, men programmet har för lite att göra med en trädgård i verkligheten. Varför kan inte deltagarna få mer tid, allt behöver ju inte visas i sändning. Dumt att påpeka att etiketterna satt kvar, eller att allt inte var nergrävt – när de ändå inte hann med. Men domarna är ju så gulliga och snälla att kritiken inte tar heller. Nej, tona ner tävlingsmomentet. Tävla mot väder och vind hellre i så fall – som i verkligheten. Och tänk om TV kunde hitta på ett program där man istället ska hjälpas åt med ett trädgårdsprojekt och lära sig under tiden. En liten Trädgårdsskola.
Att beskära ett ungt äppelträd kan gå på 5 minuter, om man kan, men att planera och plantera måste få ta sin tid för att bli bra. Hann dom ens vattna ordentligt – eller blev det efteråt. Lite som programmet Äntligen Hemma. Den som bara ser programmet tror att det går så lätt och fort att snickra och bygga. Och att ta in deltagare som inte har en aning om beskärning – är det för att få dem utslagna direkt? De har ju inte en rimlig chans!
En annan sorts trädgårdskamp har vi ändå, olika beroende på var vi bor. Mot kirskål eller kvickrot. Mot sniglar eller djup tjäle. Mot sorkar eller rådjur. Mot barfrost eller tunga snömassor. Men just därför att det inte är självklart lätt, är det så fantastiskt när en växt överlevt all möda och en dag visar sin från sin vackraste sida!
