Beskär körsbärsträdet och återanvänd klippet!

Körsbärsträdet Fryksås är ett av de mest härdiga sötkörsbärsträden, men ändå känsligt för beskärning precis som alla sötkörsbär. Därför beskär jag nu i augusti, bästa månaden och medan trädet är ungt så att snitten blir små. Jag har tagit bort toppen och försöker styra trädet åt sidorna så det inte blir så högt. I fortsättningen ska jag inte behöva göra några större ingrepp och kommer att klippa ytterst lite och passa på medan skotten är riktigt små. Redan under sommaren kan man nypa bort skott som är oönskade.

Beskuret körsbärsträd Fryksås

På körsbärsträd är det lätt att se hur nära man ska klippa. På bilden syns grenbarkåsen bäst som en rynkig kant mellan övre grenen och stammen. Grenbarkåsen måste lämnas kvar och även grenkragen. Den sistnämnda syns bäst på bildens nedre gren, som runda ringar runt grenens fäste. Här har trädet sin försvarszon med förmåga att läka beskärningssåren. Precis utanför ska man klippa eler såga, inga stumpar får lämnas kvar.

Spara grenbarkåsen och grenkragen vid beskärning

Några avklippta grenar sparade jag för att ha till dagens grillning. Man kan ju köpa hickoryved och annat som man blötlägger och stoppar in bland glöden mot slutet, för att få en god röksmak. Mina körsbärsgrenar var färska så de behövde inte blötläggas, bara att stoppa in och lägga på locket. Jag har prövat förut med äppelgrenar och det gav en god smak. Denna gång la jag nog i körsbärsgrenarna för sent eller så var kryddningen för stark, men det får bli nya försök. God middag blev det i alla fall!

Grillved av körsbär

Bladen är viktigast!

Just nu är mina silversalvia, Salvia argentea, stora och maffiga. Varje planta är minst 4 dm bred. Vid trädgårdsvisning är folk alltid nyfikna på den, men plantorna på våren är svårsålda – mycket få anar vad fint det kan bli. Så jag får behålla de flesta plantorna och fylla ut med i trädgården. Kan väl vara bra det också…

Salvia argentea silversalvia

Trots att jag är en blomfantast är jag också väldigt förtjust i snygga blad, speciellt de stora. De är ståtliga utan blomning. Parasollbladet och med hasselört till exempel. HÄR kan du se dem.

Gröna trender har en läsvärd artikel om att komponera med blad. Det är så rätt, bladen finns hela sommaren men blommorna bara en period, när det gäller fleråriga växter. HÄR kan du läsa artikeln.

 

Sparsmakad bukett från trädgården

Nästan alla liljor har blommat över, utom de orientaliska, fast dem är jag lite rädd om så de blir sällan till bukett. Så kom jag på att mina dagliljor som blommar så bra i år – de skulle kunna bli en bukett. Faktiskt sällan provat just dem i bukett. Varje blomma står ju bara en enda dag har jag tänkt. Men valet blev lyckat då varje stjälk har många knoppar som orkar slå ut en efter en. Tillsammans gräset jungfruhirs blev det en hållbar bukett som står i en vecka. HÄR kan du läsa mer om den skira jungfruhirsen. Av florister kallas den fontängräs. Jag kom just på att buketten faktiskt liknar en fontän! Dagliljan är den småblommiga ´Catharine Woodbury´. Mer mot rosa än på bilden.

Sparsmakad bukett med dagliljor och fontängräs ljusare(1)

Sparsmakad bukett med dagliljor och fontängräs ljusare(2)Den här typen av bukett går också att göra med liljor förstås och även med nejlikor. Det blir bäst med lite spetsig blomform som matchar bukettens form. Här har jag använt tre dagliljor med många knoppar och fyra jungfruhirs. Bukettens blommor läggs som vanligt i spiral och binds med bast. Därefter har jag pyntat bindestället genom att vira på ett transparent chiffonband som jag fäst med dekorationsnålar med vita pärlor. Fint med en genomskinlig vas så man ser bindestället. Här är det frostat glas i vasen så man bara anar pärlorna.

Med passande vas kommer buketten till sin rätt. Lägg märke till att buketten är en upprepning av vasens form, fast upp-o-ner.