Körsbärsträdet Fryksås är ett av de mest härdiga sötkörsbärsträden, men ändå känsligt för beskärning precis som alla sötkörsbär. Därför beskär jag nu i augusti, bästa månaden och medan trädet är ungt så att snitten blir små. Jag har tagit bort toppen och försöker styra trädet åt sidorna så det inte blir så högt. I fortsättningen ska jag inte behöva göra några större ingrepp och kommer att klippa ytterst lite och passa på medan skotten är riktigt små. Redan under sommaren kan man nypa bort skott som är oönskade.
På körsbärsträd är det lätt att se hur nära man ska klippa. På bilden syns grenbarkåsen bäst som en rynkig kant mellan övre grenen och stammen. Grenbarkåsen måste lämnas kvar och även grenkragen. Den sistnämnda syns bäst på bildens nedre gren, som runda ringar runt grenens fäste. Här har trädet sin försvarszon med förmåga att läka beskärningssåren. Precis utanför ska man klippa eler såga, inga stumpar får lämnas kvar.
Några avklippta grenar sparade jag för att ha till dagens grillning. Man kan ju köpa hickoryved och annat som man blötlägger och stoppar in bland glöden mot slutet, för att få en god röksmak. Mina körsbärsgrenar var färska så de behövde inte blötläggas, bara att stoppa in och lägga på locket. Jag har prövat förut med äppelgrenar och det gav en god smak. Denna gång la jag nog i körsbärsgrenarna för sent eller så var kryddningen för stark, men det får bli nya försök. God middag blev det i alla fall!
Den här typen av bukett går också att göra med liljor förstås och även med nejlikor. Det blir bäst med lite spetsig blomform som matchar bukettens form. Här har jag använt tre dagliljor med många knoppar och fyra jungfruhirs. Bukettens blommor läggs som vanligt i spiral och binds med bast. Därefter har jag pyntat bindestället genom att vira på ett transparent chiffonband som jag fäst med dekorationsnålar med vita pärlor. Fint med en genomskinlig vas så man ser bindestället. Här är det frostat glas i vasen så man bara anar pärlorna.