Adventstidens finaste blomma och lättskött dessutom, förutom att den tippar så lätt ikull. Så även för mig häromdagen, fast jag såväl vet vad jag borde göra, men inte gjort i tid. Jag hade tur då inget blev förstört. Nu har jag stagat upp den på ett enkelt sätt. Det finns fina stöd att köpa men med en vanlig gröna blompinne går det också, speciellt om man är ute i tid. Tricket är att sticka pinnen ner genom löken, det tål den, men inte precis i mitten förstås. Finast om man binder med dekorativa band, men jag tog bara vanlig grön bast som man har till att binda buketter.
Stötta amaryllis på enkelt sätt
Vattnar man mycket blir stjälkarna långa och ranka, så håll jorden på torrare sidan. Fast torr jord väger lite, och då kan plantan också tippa. Det kan du uppväga med att sätta den i en ytterkruka av keramik som är tyngre än plastkrukan den är odlad i. Skulle det ändå gå åt skogen och du har ett knippe avbrutna amaryllisklockor kan du snitta dem och sätta i oasis som en fin dekoration. Den här fina bordskransen var lotterivinst på Höga Kusten Fritidsodlares julfest.
Amarylliskrans
HÄRkan du få fler pyntidéer från den kvällen. Och HÄRkan du se amaryllisdekorationerna vi gjorde en gång på floristutbildningen inför en julkonsert i kyrkan. Det finns nog ingen ståtligare julblomma än amaryllis!
I höst har jag påbörjat en pionträdgård. Allt startade med att jag skrev en artikel om en fantastisk pionträdgård, och sedan var jag fast! HÄRkan du skaffa tidningen. Där finns alla odlingsråd du behöver och många bilder. Är tidningen svår att få tag på nu, testa med biblioteket. Jag gick med i Svenska Pionsällskapet, beställde pionrötter och i höst har jag grävt ner dem. I februari (för leverans till hösten) går det åter att beställa från sällskapets lista. Det blir svårt att motstå och varför skulle jag det! Är det inget värre man unnar sig, så är det ingen fara. Och pioner står sig, långlivade och lättskötta och de flesta är väldigt härdiga. Inte blir det många kronor per år om man slår ut det! Luktpioner är de vanligaste, men ovanliga varianter av dem finns också, som Paeonia lactiflora, ´Etched Salmon´, en av mina nya. Den är tidig/medeltidigt blommande, 90 cm hög och med starka stjälkar. Mörk laxrosa med ljusare kanter och ett silverskimmer. Informationen säger också: en av de bäst betalda snittpionerna, och den har vunnit flera pris. Visst låter det som att den ska bli något extra!
Luktpion ´Etched Salmon´ Bild: Warmerdam Paeonia
Från Warmerdam i Holland beställer pionsällskapet rötterna som under hösten skickas ut över hela Sverige. Du som blir sugen kan gå in på deras sida HÄR. På BillaBlom får vi hem många olika pionrötter i mars/april och kommer då att ha öppet vissa dagar i trädgårdsboden för den som vill. Även ett stort sortiment av andra barrotade perenner till bra priser kommer det att finnas. Den underbara gula ´Bartzella´ tog slut i våras, och kvar åt mig blev bara den minsta stackaren. Inför nästa år har vi beställt så fler kan få chansen till en gul pion. Lustigt – gula blommor är sällan populära, men som pioner är de eftertraktade!
Itoh-hybrid ´Bartzella´ Bild: Leena Liljestrand
Itoh-hybrider är alldeles extra fina pioner. Då det är en korsning med buskpion får de jätteblommor och fina blad. Att de är härdiga ända till zon 6, gör dem oemotståndliga. En ´Julia Rose´, som skiftar i flera rosa nyanser, fick jag ner i höstas, och hoppas på tur, att åtminstone få se en enda blomma på den till sommarn. Så här fin Itoh ´Cora Louise´ finns hos Leena Liljestrand i Mariestad, sällskapets entusiastiska ordförande. Dit skulle man få komma i pionblomningen, hon har vansinnigt mycket pioner!
Itoh-hybrid ´Cora Louise´ Bild: Leena Liljestrand
Inte alla pioner är dubbla som de gammaldags. De skålformade blommorna på hybriden ´May Lilac´ är bland de första att slå ut. Den ovanliga ljusa lavendelfärgen ser jag fram emot. Den ska också ha stora ljusgröna rundade blad.
Hybridpion ´May Lilac´ Bild: Leena Liljestrand
Turkisk pion, Paeonia peregrina, växer vilt i Italien, Balkan och Turkiet. Små blommor men fina. Den trivs även här liksom en del andra arter av vildpioner. De blommar tidigt och vill inte ha så lerig och tung jord som våra vanliga luktpioner. Sandig jord är bäst. Man har gjort många korsningar med vildpioner och så fått hybridpioner. Härdig till minst zon 5 är den liksom övriga i inlägget.
Varje gång vi åkt till USA har vi gjort en rejäl roadtrip. Förutom allt det man förknippar med USA, som moderna städer, arkitektur, härliga beacher och filmindustrin finns det så otroligt mycket vackert att se. Nationalparkerna är en bra motvikt till allt det urbana och många amerikaner gillar hiking. HÄRhos National Parks Foundation finns en bra sida för planeringen. Man kan också skriva upp sig för ett nyhetsbrev, så kommer det mail med tjusiga vyer emellanåt. Bilden kommer därifrån. Till den parken i Colorado har vi inte varit. Än i alla fall.
Nationalpark i Colorado
Den vackraste nationalparken hittills tycker jag är Yosemite som ligger i östra Kalifornien. Uttalas inte som man tror, min släkting tjatade ett tag så fick jag det att sitta: “jossemmedi”med betoning på andra stavelsen. Första gången vi besökte den var 1994 och då med hela barnaskaran, men förra hösten hade vi tid att vara där flera dagar. Ett populärt område, så det kan vara dyrt att bo. Eftersom man tar sig fram med bil – det finns inte så bra övriga alternativ – så kan man bo lite i utkanten av parken. Bilden är tagen från Glacier Point, man köra ända dit upp med bil. Storslagen natur som är svår att återge helt med en kamera, men att stå där är fantastiskt. Långt, långt ner ligger Yosemite Valley, en skyddad plats där indianerna gärna höll till.
Half Dome Yosemite National Park, California
Jag som vuxit upp med westernfilmer, kan nästan se indianerna på sina hästar i full karriär över ängarna i Yosemite Valley. Höstens gula ängar mot det blå vattnet och grå granitklipporna slår det mesta. Mest fantastisk är att stå nere på dalens botten med klipporna som reser sig rätt upp i nästan 100 meter. På hösten har det mesta vattnet torkat ut men den som kommer på våren får se de mest mäktiga vattenfall. Vi som redan varit här två gånger, då på hösten, har en orsak att återvända en vår någon gång. Första gången blev vi helt fascinerade, men faktiskt är det lika stor upplevelse varje gång. Och det behövs flera dagar, för att hinna uppleva åtminstone en del av allt sevärt.
Yosemite Valley, California
Om vi återvänder skulle jag också vilja åka till Central Valleys stora fruktodlingar och se när alla träden blommar, en runda på ca 6 mil, kallad Fresno Blossom Trail. Tänk att se milsvis med rosablommade persiko- och nektarinträd, vita plommonträd, mandelblom och äppelblom! Och apelsinträden som sprider en himmelsk doft! Fram till mitten av mars brukar det vara som finast. HÄRkan du se ett exempel. Från Yosemite är det inte så långt till Fresno i Central Valley varifrån man kan starta slingan. Sedan är det lätt att ta sig till San Fransisco i nordväst eller Santa Barbara på västkusten och köra Highway 1, en av de vackraste vägsträckor jag sett, eller varför inte köra inåt landet till Las Vegas, inte för att spela bort sin reskassa, men väl för att äta och roa sig för ett billligt pris! HÄRhar jag skrivit om odlingarna i Fresno och HÄRlite om Las Vegas. Mer kommer…
